Valledningen planerar

Det rings, skrivs och pratas när Anna Nikula, Anna Wallén och Carin Lidman planerar dagens och helgens aktiviteter.

Valarbete i morgonrusning

Idag var det tidigt valarbete när vi delade ut fruktpåsar till västeråsare i morgonrusningen.

Göran med glada studenter

Torgmöte med Göran Färm

Jan Eliasson, Lena Hjelm Wallén & Göran Färm.

Idag har vi besök av EU-parlamentarikern Göran Färm i Västerås. Tillsammans med tidigare utrikesministrarna Lena Hjelm-Wallén och Jan Eliasson höll han ett torgmöte vid vår valstuga på Sigmatorget.

Lena var samtalsledare och fördelade ordet mellan herrarna. Frågorna rörde både EU, men också det mer globala.

Göran Färm leder välförtjänt över Christoffer Fjellner, M, på Europaportalens bloggduell, men gå gärna in och rösta Du också! Rösta här!

Arboga - en historisk stad

Vaknade - liten snopen - utan klockans ljud. Märkte egentligen inte vad som var i görningen förrän jag klev ut ur duschen och det inte fanns något badlakan åt mig. Det känns onekligen lite fånigt att stå där med en liten hand(HAND)-duk och försöka få håret torrt. Det gick åt ytterligare en handduk till kroppen.

För mig hade det ju räckt med detta, men ödet ville annorlunda. Efter 27 års pendlande hamnar jag på fel tåg!!!?? Kan egentligen inte begripa hur det gick till - eller hur jag märkte att jag var på fel tåg. Det gjorde jag i alla fall och rusade av - just i tid för att undvika att hamna i Enköping på väg mot Stockholm istället för Arboga.

Glad över upptäckten i tid, rafsade jag ihop mina prylar och rusade av tåget, fram på perrongen, uppför trappan, över spåren, nerför trappan - bara för att konstatera att just då rullade tåget iväg!!!

Kände mig som en fullständig idiot. Hur kan bara en sådan sak inträffa? tänkte jag. Bäst att kontakta den som troligtvis ska ta emot mig i Arboga. Kastade mig på mobiltelefonen och ringde Berit Oscarsson som svarade (lite nyvaket) i fritidshuset i Dala Järna. Hon hävdade att hon inte var nyvaken, men förklarade också att hon inte hade med mitt besök att göra.

Så fick då jag - den skyldiga - ringa och erkänna mitt misstag till arbetarekommunen i Arboga. Underbara Catrin tog ledarhunden och kastade sig i en taxi och kom för att hämta upp mig. Snacka om snabb reaktion. På så sätt hann jag med en morgonfika på Centralen, och en kaffe vid ankomsten till Arboga.

Sen gick dagen i kaffets tecken med kaffe både här och där. Jag hann med personalsamtal på Strömsborgs äldreboende, information och samtal på Arbetsmarknadesenheten och besök på Sala museum. Utöver kaffe på samtliga ställen hade de något annat gemensamt; samtliga var hotade av regeringens politik - eller ska jag säga brist på politik. Det var mycket påtagligt att de som arbetade inom olika verksamheter hade märkt problemen med att regeringen Reinfeldts idéer ställde till med fler problem än de löste.

Efter några lediga minuter då jag strosade i min favoritaffär med diverse inredningsprylar hann jag med ett avslutande möte med socialdemokratiskt aktiva tjejer i Arboga. Mötet var naturligtvis på ett kafé, men det var fantastiskt roligt att höra hur de peppade varandra inför diverse frågor och problem som de mötte. Jag har varit med tidigare och hoppas naturligtvis få återvända.

Agneta Bode, vänlig ordförande för Arboga arbetarekommun, såg till att jag hann (haha) med tåget hem. Jag var effektiv och använde promenaden från stationen till att diskutera uppbyggandet av ett nytt nätverk med en partivän. Jag gladde mig åt att hon var så positiv och vi beslöt att träffas efter EU-valet för att diskutera vidare.

Väl hemma lyckades jag lokalisera lite kall köttfärssås i kylskåpet. Efter några varv i mikron blev det tillsammans med nykokt pasta en tillräcklig middag. Avnjöt den vid köksbordet där dotterns pojkvän kämpande inför ett stundande prov i religion. Jag skummade igenom instuderingsfrågorna och kunde snabbt konstatera att inte många av mina allmänbildade vänner skulle klar 50 procent av dem.

Erbjöd mig att hjälpa till och så kom det sig att vi satt där i köket med min mattallrik, hans bok, instuderingsfrågor och anteckningsblock. Det var mysigt och kändes mycket förtroendefullt. Vi fortsätter imorgon!

Dörrknackning på Råby

Anna Wallén, undertecknad, Lars Eriksson, Hadi Faraj och Sten Helleng kopplar av efter dörrknackningen.

På morgonen besökte jag Arosdöttrarna. Det är en fantastisk verksamhet för att motivera kvinnor som anländer från olika länder till att skaffa sig en utbildning. I sju år har de hållit på mycket på grund av Miriam Afrasiabpour. Läs mera här. Ungefär 100 kvinnor hade samlats på Arosgården för tala om varför det är viktigt att använda sin rösträtt och sin möjlighet att påverka.

Därefter åkte jag till Stockholm för avslutning i min kurs. Det kändes lite tråkigt att bryta upp och skiljas från de kurskamrater som blivit en del av min personliga utveckling. Jag tror att vi alla blev mycket glada över att få veta att det skulle bli en uppföljningsträff.

På vägen därifrån passade jag på att köpa sushi i den relativt nya butiken på Stockholms central. Jag inser att detta kan bli en vana. De är fantastiskt goda och ger en helt annan upplevelse som snabbmat på tåget...

Vid stationen väntade maken med bil och körde mig direkt upp till Råby där vi skulle knacka dörr. Det var lika trevligt som vanligt. Alla människor är så vänliga och verkar mest tycka att det är bra att vi hälsar på och påminner om det stundande valet.

Imorgon drar jag till Arboga.

Välkommen Ingemar Skogö!

Landshövding Ingemar Stegö, min make Sune Israelsson, chefredaktören på Vlt Elisabeth Bäck samt kommunalrådet Lars Kallsäby, C.

På söndagseftermiddagen var det dags för oss västmanlänningar att välkomna vår nya landshövding. Ingemar Skogö kommer närmast från Vägverket där han varit generaldirektör. Jag har inte haft så mycket att göra med honom tidigare men däremot med hans hustru.

Ingrid Skogö arbetar i riksdagen och är föredragande i kulturutskottet där jag tjänstgjort i närmare fyra år. Dessförinnan fanns vi båda i socialutskottet. En händelse som ser ut som en tanke att hon nu tillsammans med sin make får lära känna vårt vackra län.

Jag är alldeles säker på att vi kommer att få stor nytta av Ingemars erfarenhet och erkända klokskap. Jag önskar honom och familjen varmt välkomna till oss och hoppas att de ska trivas!

Just like Couscous

Mamman Ulla-Britt, dottern Engla och doktor Maria själv

direkt efter att avhandlingen godkänts.

Tidigt fredag morgon tog jag tillsammans med maken tåget till Göteborg. Via taxi anlände vi sedan, lätt stressade, till Campus Linné för att lyssna till opponenten. Maria Malmström skulle försvara sin avhandling "Just Like Couscous: Gender, Agency and the Politics of Female Circumcision in Cairo". Hon klarade det med den äran.

När man vet allt om strapatserna som möjliggjort denna intressanta avhandling finns det all anledning att vara imponerad. Inte minst av dottern Engla som varit med under hela arbetet - även under tiden i Kairo. Marias avhandling är unik på sitt sätt. Den skildrar kvinnornas vardag.

Detta har bara varit möjligt genom Marias alldelse unika sätt att vara. Hon har blivit kvinnornas vän. Hon har fått dela kvinnornas förtroenden, och fått lyssna till alla detaljer om deras liv. Avhandlingen handlar om manlig makt och religiös tradition. Den visar hur smärtan för evigt påminner kvinnorna om deras utsatthet, men Maria har också kunnat visa på kvinnornas egen värld.

Jag ser verkligen fram mot när jag får mitt ex av avhandlingen och får möjlighet att läsa själv. Stort grattis Maria!

RING RING!

På valcentret ringer vi och påminner människor om det stundande valet. Och möjligheten att förhandsrösta. Kul!

Samtal vid valstugan

På onsdagseftermiddagen sammanstrålade Marita Ulvskog med SSUs ordförande Jytte Guteland i ett samtal om EU vid valstugan. Samtalet leddes av arbetarekommunens ordförande Lars Eriksson.

VALDEBATT

Marita Ulvskog & undertecknad (längst bak) omgivna SSUare

Idag var det dags för debatt mellan Socialdemokraternas förstanamn Marita Ulvskog och Moderaternas Gunnar Hökmark i Rudbeckianska skolan. Ljushallen var full av förväntansfulla förstagångsväljare - något delade i två läger.

"Vi vill se att stora företag kan växa", sa Hökmark, och jag undrade hur det stämde med regeringens uteblivna insatser för Saab och Volvo. Marita talade istället om investeringar i hållbara transportsystem och energisystem för framtiden. Hon pekade på det vore en bra modell för en större del av EUs budget för att se till att det finns fler arbetstillfällen.

Genom att använda budgetmedel för investeringar i fjärrvärmenät i Europa kan vi uppnå målet om minskade utsläpp på 30 procent, berättade Marita Ulvskog vidare. Det var något annat än den skarpa kritik som Naturskyddsföreningen riktat mot de bristande insatserna från moderat håll. Gunnar Hökmark har hamnat på jumbonivå efter att ha röstat emot det mesta.

"Tänk efter vad jag har sagt - och vad det innebär i verkligheten", sa Hökmark. Det var en bra avslutning. För tala är ju en sak - hur man agerar är ju något helt annat.

Debatten fortsätter, men den här visade att den moderata Europapolitiken är väldigt tom.

INGEN HJÄLP AV POLISEN...

Ja, det är lika bra att erkänna med en gång; jag trodde att jag skulle ha stor nytta i vardagen när jag gift mig med en fd. kriminalkommisarie. Så är emellertid inte fallet. Skulle ha behövt lite ledtrådar just nu. Jag befinner mig mitt i ett stort mysterium. Ett par gardiner har försvunnit!!!

Ja, nu var det inte så att de hängde uppe. Då hade det ju varit ytterst märkligt och snarast att betrakta som en stöld. Nej, detta försvinnande är mycket mer sofistikerat än så. Gardinerna var - när de senast sågs - nytvättade. Jag vet att jag efter tvätt bestämde mig för att lägga dem "någonstans" inför nästa gång de skulle pryda köksfönstret.

Men nu är de alltså borta.

Ja, egentligen är de nog inte borta, det är bara min minnesbild av var jag lagt dem som är borta. Jag tycker ändå att min make - med den kunskap om brottsplatsundersökningar han ändå har kunde rycka ut till min undsättning. Istället tvingas jag irra omkring med den lätt hysteriska uppsyn den människa har som inte vet var hon lagt ett par gardiner.

Jag funderar naturligtvis på om detta kan vara en vanlig åkomma??? Eller är jag kanske ensam?

Vän av ordning funderar naturligtvis över om det kan finnas så många ställen att leta på. Jag kan svara direkt att jag inte tycker att det kan finnas fler. Jag har letat på alla de ställen där gardiner, ren tvätt eller ostruket placeras - men inga gardiner.

Jag befinner mig nu i det lätt maniska tillstånd då man letar på alla omöjliga ställen. Då talar vi inte om garderober, skåp eller hyllor - utan vi talar om när man söker under sänger, ovanpå garderober, i kartonger och lådor. Vad återstår egentligen? Kylskåp, bokhyllor och handväskor???

Kan verkligen maken komma undan med uttalanden av typen: "De är väl där Du lagt dem!"...??? Jag vill ha tröst, medömkan och helst av allt - min gardiner!

DÖRRKNACKNING PÅ GRYTA

Tommy Levinsson tillsammans med mig inför kvällens dörrknackning.

Efter att ha övergivit datorn drog jag iväg till valstugan och hälsade på folket där. Kändes lite onödigt att "bara stå där" - det fanns redan så många kloka partivänner som höll fanan högt på plats. Så jag gick vidare ner till vårt Valcenter nere på partiexpeditionen.

Där har man redan byggt upp en egen hemsida. Kolla in aktiviteterna här:

http://valcentra.wordpress.com/

Efter en stärkande kopp kaffe - och en välsmakande äppelkaka som den generösa Elisabeth Löf bistått med. Tog jag itu med ringandet. Det var jättetrevligt. Jag talade med alla möjliga trevliga kvinnor om det stundande valet. Det är underbart att höra så mycket fina tankar och funderingar det finns.

Jag undrar verkligen om människor är ointresserade av valet - eller om det bara är så enkelt som att "valet är ointresserat av dem..."???

Efter en snabb mellanlandning i bostaden bar det så iväg till Gryta för dörrknackning. Tommy Levinsson och jag gick tillsammans och talade med de boende om det förestående Europaparlamentsvalet. Vänliga och trevliga människor mötte vi hela tiden. Och många av den hade sedan bestämt sig för att rösta S. Roligt. Mer sådant gör man ju gärna.

DET HÄR MED TEKNIKEN...

Visst var det väl tänkt så att tekniken skulle vara till vår hjälp? Funderar över det när jag känner mig som en slav under uppkopplingar, överföringar och betydelsen av att vara "sladdlös".

Igår var det så äntligen dags för mig att sälla mig till gruppen riksdagsledamöter som fått uppdatera sig med en ny bärbar dator. Jag gillar teknik, och gärna ny teknik, men den "gamla" datorn hade blivit en kär och trogen vän som följt mig på otaliga resor och åkt med i alla typer av väskor. Via den har jag kommunicerat med vänner, formulerat olika politiska ståndpunkter samt kunnat presentera ideer och program via powerpoint.

Nu skulle den alltså lämnas bort. Och jag funderade skamset över om detta skulle innebära slutet för min vän. Var inte livstiden längre än så? Skulle den nu hamna på ett skrotupplag med uttjänta strykjärn och avbrända glödlampor? Var jag egentligen bara hård, cynisk och egoistisk?

När jag tidigt måndag morgon satte mig på tåget till Stockholm med trotjänaren i väskan så kände jag mig som djurägaren på väg till veterinären för att avliva densamma. Min längtan efter "det senaste" hade alltså fört mig till en punkt när jag inte ens drog mig för detta. Skammens rodnad fanns på mina kinder och jag undrade om övriga resenärer kunde avläsa något i mitt ansikte?

För att inte verka berörd tog jag förstrött fram datorn och började städa bland gamla mail. Det fanns en hel del av den varan kunde jag konstatera...

Efter att ha lämnat datorn på riksdagens IT-avdelning klarade jag av ett antal möten i både Stockholm och Västerås innan jag på kvällen for tillbaka till Stockholm för att hämta mitt nya kraftpaket. Den var så ren och fin, klassiskt svart utan några flottfläckar från nattmackor eller ringar efter "vakenhållande" kaffemuggar. Nu var den "min" och jag såg fram mot en spännande tid tillsammans.

Datorn brände i väskan när jag klarade av ett telefonmöte på kontoret innan jag tog ett sent tåg hem till Västerås. Det var då verkligheten kom ifatt mig...

Där på tåget skulle jag så för första gången arbeta med den nya datorn. Den gick igång så fint och alla bokstäver och bilder på skärmen såg mycket fräschare och bättre ut. Ända tills jag skulle koppla upp mig. Då tog det stopp med det vackra. Den fina datorn förvandlades till en stor dryg degklump - som definitivt inte var på min sida.

Då insåg jag fakta. Min dator var kapad. Av Norge! Via Telenor hade de nu tagit sig in i datorn också. Precis som att det inte var nog med att riksdagen upphandlat det norskägda företaget som mobiloperatör vilket fått till följd att det inte längre går att kommunicera på alla platser i Sverige. För egen del kan jag inte använda telefonen på större delen av sträckan mellan Västerås och Stockholm.

Nu gällde alltså detsamma med min dator. Där satt jag på tåget och kände att det inte bara var tåget som rörde sig utan även tiden - men datorn stod stilla! Inte blev det bättre när jag fick fast mark under fötterna och rusat hem till bostaden för att försöka hinna ifatt dagens förlorade arbetsinsats. Fram till kl. 00.30 kämpade jag på. Men ingenting hände. Eller rättare sagt det som hände skedde så sakta att det med största kanpphet ledde framåt.

Nu har jag ägnat förmiddagen åt att försöka få ordning på allt detta. Med stort stöd av de fantastiska medarbetarna på IT-avdelningen som med stort tålamod sökte alternativ.

Jag har i alla fall min egen teori om allt detta. Det är norrmännens forna lillebrorskomplex som tas ut på oss arma svenskar som allt eftersom hamnar i deras klor. Jag älskar vårt brödrafolk. Jag har ägnat 11 år åt arbete i Nordiska rådet och har till och med exporterat min älskade systerson dit, men...

Jag travesterar Caroline af Ugglas och säger. Snälla, snälla, snälla... släpp min dator fri!

Framtidens kulturpolitik - vad vill kulturutredningen?

(Inlägg vid seminarium i ABF-huset, Stockholm den 16 februari - vilket också sändes digitalt till ytterligare 13 platser i Sverige)

Hej allihop här i Stockholm, Göteborg, Boden, Köping och alla andra platser!

Tänk vad man kan göra med digitalisering. Det vill vi socialdemokrater se mera av. För att kunna sprida film, sportevenemang och möjliggöra digitala konferenser i hela landet har vi föreslagit ett treårigt program på sammanlagt 45 miljoner kronor för digitalisering av biograferna i Sverige. Det har tyvärr den blå alliansregeringen sagt nej till.

Regeringen sa också nej till en parlamentarisk kulturutredning. Det var både dumt och tråkigt. Dumt därför att man missade möjligheten till en bred överenskommelse, och tråkigt därför att det betyder att man från början vill politisera kulturen. Nu är utredningen lagd och frågan måste ställas om kulturministern vill lägga en kulturproposition som gillas av flertalet väljare eller om hon bara vill vinna en votering.

Naturligtvis kan man göra en översyn av mål, men i det här fallet har det mynnat ut i något som är ganska tamt och intetsägande. Det fanns en väldig kraft och styrka i målet för kulturen som en ”fri och obunden kraft”, och att dessutom ”motverka kommersialismens negativa verkningar” gav eftertryck åt arbetet för hög kvalitet inom kulturlivet.

När nu detta föreslås försvinna samtidigt som kulturen påläggs uppgiften att dra in sina egna sponsorer tappar vi en viktig kulturpolitisk ambition, den att kulturen ska vara något mer än bara det som kan säljas ”med mördande reklam”.

Vi socialdemokrater har inget emot att kulturen får kommersiella framgångar, att författare skriver bestsellers, att Stadsteatern spelar för fulla hus eller att konstverk säljs för höga belopp på auktioner. Vi är emot de negativa verkningarna av kommersialismen, där kulturen tvingas vara kommersiell och det icke-kommersiella inte kan verka i brist på sponsorer.

Mycket av utredningen handlar om att kulturen ska tjäna olika syften som ökad hälsa eller tillväxt i näringslivet. Men kulturens har också ett egenvärde. Vi bör se på kulturen som på grundforskning, ett sökande där allt inte omedelbart kan omsättas i kronor och ören. Kulturen och konsten måste få vara utmanande, opraktisk, obegriplig eller alldeles underbar.

När det gäller frågan om hur kulturens myndigheter ska organiseras har man föreslagit att allt ska sammanföras i tre eller fyra verk och nu ska ett antal nya utredningar fundera över hur detta ska gå till. Skynda varsamt.

Låt mig göra alldeles klart att vi socialdemokrater inte har någon negativ inställning till omorganisation i sig. Däremot anser vi att organisationen är till för att stödja verksamheten – inte tvärtom. Verksamheten riskerar drabbas i denna omflyttningskarusell.

Utredningen säger att omställningskostnaderna ska ske inom befintliga ramar. Det känns som om man inte har kontakt med kulturlivets verklighet. Ett anorektiskt kulturliv ska utsättas för en svältkur till, det klarar man inte. Den viktigaste frågan för kulturen är just den som kulturministern och utredningen passat i, nämligen: Hur ska kulturens resurser öka? Och då räcker inte pengarna från Författarfonden eller Rikskonserter.

Vad kommer för övrigt att ske med det nationella ansvaret för musiken? Konsekvenserna av en nedläggning av Rikskonserter är otydliga. Nedläggningen av skivbolaget Caprice berörs bara med en mening i utredningen. Oavsett vad man tycker i sak, får inte utredande gå så lättvindigt till.

Så några ord om den så kallade portföljmodellen. Det är bra med samråd, inflytande och långsiktighet. Utredningen har tittat på en framgångsrik och stark region; Västra Götaland och föreslår att så ska det se ut i hela landet. Men Sverige består av mer än regioner. På de flesta håll finns bara län. Det finns ett Norrbotten, ett Dalarna, ett Småland. Vi anser att den statliga kulturpolitiken måste vara så utformad att den stärker hela landet och dessutom stärker extra där resurserna är svaga.

Det finns problembeskrivningar i utredningen om de kulturellt yrkesverksamma som vi kan skriva under på. Men vi håller inte med om lösningarna. Entreprenörskap, sponsring och mera kommersialism ska lösa problematiken, men många kulturellt yrkesverksamma är redan idag egna företagare, frivilligt eller ofrivilligt. Men detta ger varken högre löner, bättre pension eller större trygghet. Det är vad man efterfrågar.

Vår kulturpolitik tar sin utgångspunkt i övertygelsen att konsten har ett eget värde. Konsten och kulturen är starka krafter som kan, om de stöds av en klok politik, bidra till att skapa ett samhälle som vi alla vill leva i. Vi har en kulturpolitisk ambition. Vi vill lyfta fram kulturfrågorna i politiken, stärka resurserna och stärka dem som där är yrkesverksamma.
För att göra Sverige till ett ledande kulturland behöver vi:

• Ökade resurser
• statligt ansvar för att ingen del av landet ställs utan kultur
• bättre villkor för kulturarbetarna och en självklar rätt till sina skapade verk
• kulturskola för de barn som önskar, kultur i skolan, men också estetiska ämnen i skolan
• utvecklad folkbildning, och folkrörelser som kan nå nya grupper med eget skapande och amatörkultur
• ett kulturbegrepp som tar samtliga medborgares erfarenheter och förhoppningar på allvar
• en politik som motverkar kommersialiseringen av det offentliga rummet och koncentration av medieägandet
• digitalisering av biograferna och ett moderniserat filmstöd som stärker svensk film
• en satsning på svensk musik där nya genrer stimuleras
• ett lyft för danskonsten
• att scenkonsten får vara mer än ett hus, utan en konstart med både fast anställda, frilansare och fria grupper
• en nationell bibliotekspolitik och stimulans av att både läsa och skriva litteratur
• ett Sverige med mera svensk konst
• ett vårdat kulturarv och museer med fri entré

Vem ska ta ansvar för musiken i Sverige?

Dror Feiler musiker och konstnär, Björn Stålne VD Rikskonserter, Per Svensson Kulturutredningen och jag

Debatt i P2 med anledning av Kulturutredningens förslag att lägga ner Rikskonserter.

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1598366&BroadcastDate=&IsBlock=

Gomorron Sverige

Debatt i morgonsoffan med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och teaterförbundets ordförande Anna Karlsson - om kulturutredningen förstås...

http://svtplay.se/v/1443071/gomorron_sverige/13_2_07_15?cb,a1366518,1,f,102831/pb,a1366516,1,f,102831/pl,v,,1443071/sb,p102831,1,f,-1

Kulturutredningen utelämnar visionen (pressmeddelande)

Siv Holma Vänsterpartiet, Margareta Israelsson Socialdemokraterna och Isabelle Dingizian Miljöpartiet

I mer än två år har hela kultursverige väntat på kulturutredningen. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är besvikna över resultatet. Kulturutredningen är hårt inriktad på administrativa förändringar och föreslår också enorma omstruktureringar, dock utan att kunna diskutera kostnaderna. Genom kulturutredningens utformning och direktiv har man också utelämnat det viktigaste av allt, nämligen visionen om framtidens kultur.

För de röd-gröna partierna är kulturen en nödvändig del av välfärden, några av dess grundläggande uppgifter är att se till att kulturen är tillgänglig för alla och att utbudet av kultur är så brett som möjligt. Väl fungerande institutioner är en förutsättning för detta, men de rödgröna vill hellre fokusera på innehåll och utbud än formfrågorna.

- Vi är kritiska till att kulturutredningen verkar mer intresserade av institutions- och organisations frågor än kulturpolitikens innehåll. Vi förväntade oss en kulturpolitisk ambition med nyskapande förslag för exempelvis barnkulturen, men regeringen har inte gett utredningen de ekonomiska förutsättningarna. Men mest förvånad är jag över att man plockat bort målet att stäkra kulturens oberoende. Bildningssträvandena har försvunnit och den tidigare obundna kraften ska nu jaga sponsorer, säger Margareta Israelsson, talesperson för Socialdemokraterna i kulturfrågor.

- För att kunna utveckla kulturen på alla fronter, såväl amatörkultur som professionell kultur, är det viktigt att de kulturellt yrkesverksamma får drägliga villkor. Exempelvis måste trygghetssystemen anpassas till kulturarbetsmarknaden, och vi efterlyser fler riktiga jobb inom kultursektorn. Detta har reducerats till en administrativ fråga i utredningen, vilket är en av många brister säger Siv Holma, Vänsterpartiet och ordförande i kulturutskottet.

- Mer lokal makt över kulturstödet är positivt. Men vi vill höja ett varningens finger för att kommuner med mindre ekonomiska resurser med den nya uppdelningen inte kommer att ha samma möjlighet att erbjuda kultur. Kultur ska vara tillgängligt i hela landet, och inte bara i de starkaste kommunerna, säger Esabelle Dingizian, kulturpolitisk talesperson för Miljöpartiet de gröna.

Skuggutredningen på Lava

Så var det Skuggutredningens tur att presentera sig. Då blev det mycket mer kultur. Vi fick höra både sång, musik och skådespelarinsatser. Det är naturligtvis viktigt att alla de synpunkter och ideer som kommit från de verksamma inom kultursektorn tas tillvara när kulturpolitiken ska förändras. Frågan är dock om det kommer att få göra något avtryck. Det får framtiden visa.

Men kom ihåg - det ska gå fort, mycket fort.

Samtidigt presenterades den "Parlör" man tagit fram (En ordbok för icke mätbara värden). Låt mig ge ett exempel:

Bloggentreprenör; En ensam debattör som smart marknadsför sitt egna företag genom att ha kontroversiella åsekter på sin blogg och/eller i gratistidningar.

Kulturutredningen på Lava

Vid en sedvanlig presskonferens (om än med "inbjudna" gäster så det skulle bli fullt i Rosenbad) presenterades idag Kulturutredningen. Vi socialdemokrater i kulturutskottet satt samlade på mitt rum för att ta del av nyheterna. Det blev inte så många då det mesta redan cirkulerat i medierna. Det var märkligt att lyssna till hur skärpan i målen försvunnit och det mesta av förslagen handlade om en total "make-over" av organisationsstrukturen. Den ska dessutom genomföras i rekordfart. Den första januari 2010 ska allt stå klart.

Plötsligt såg jag Försäkringskassan framför mig...


Därefter fortsatte det med en mer offentlig presentation på Lava i Kulturhuset. Det var förvånandsvärt tyst efter utredarnas presentation - utöver Björn Stålne som undrade över Rikskonserters framtid. Jag tror att tystnaden hade att göra med att ingen egentligen förstod hur det egentligen skulle bli. Då efteråt. I framtiden. Bara att allt ska vara klart - om tio och en halv månad. Skynda, skynda och gör om ordentligt - så det inte går att ställa tillbaka...

Bytt bytt, kommer aldrig mer igen!

Gå inte på ministerns kulturbluff!

(Ovan syns några av socialdemokraterna i kulturutskottet under besök i Sollefteå,

nedan en artikel i tidningen Smålänningen den 9 februari)

Det är en mist sagt skev bild som målas upp av kulturministern och hennes moderata kollegor i Smålänningen. För allt är inte guld och gröna skogar i kultursverige och många kulturellt yrkesverksamma har visat stort missnöje med konsekvenserna av den borgerliga regeringens politik.

Regeringen har inte ens en samlad kulturpolitik. Kulturen är satt på utredning, allt är ifrågasatt och inga besked ges om framtiden. Regeringens enda större kulturpolitiska reform under den första halvan av mandatperioden är att de har återinfört entréavgifterna på statliga museer. Det har resulterat i en radikal minskning av antal besök – inte minst av dem som inte tidigare brukade gå på museer. Att rika turister betalar hjälper inte de grupper vi vill nå. I övrigt lyser regeringens kulturpolitik med sin frånvaro.

Vi socialdemokrater vill fortsätta att främja kulturen som en självständig och utmanande kraft i samhället. Vi vill visa på en kulturpolitisk ambition och sätta upp mål för att kunna nå dit.
Regeringen påstår i sin artikel att man satsar på barn. Det är en sanning med modifikation. "Satsningen" gäller elever i grundskolans sjunde till nionde årskurser. De små barnen får ingenting alls. Dessutom tycks inte utbildningsministern vara intresserad av kultur utan talar mer om att ta bort de estetiska ämnena från gymnasieskolan. Vi socialdemokrater vill göra en bred satsning på barn- och ungdomskultur. Vi satsar 100 miljoner kronor - bara från statligt håll. Barn ska redan i förskolan få ta del av kultur.

Vi socialdemokrater bedömer att det är viktigt att satsa på tillgänglighet. Vi vill ha mer kultur i hela landet. Det regionala och lokala kulturlivet behöver stärkas. Det behövs insatser från statligt håll men ibland också från den egna kommunen eller regionen. Regeringen skjuter till 10 miljoner kronor för detta. Vi menar att det inte räcker och dubblerar den satsningen. Ett annat led i tillgängligheten är att digitalisera landets biografer. Den nya digitala tekniken skapar nya möjligheter för landets små biografer och samlingslokaler. Vi har ett treårigt program om tre gånger 15 miljoner. Vi tycker det är viktigt med kulturella mötesplatser i varje kommun. I dagens informations- och underhållningsbrus behöver alla människor en plats för återhämtning och inspiration. Vi vill dessutom höja bidraget till allmänna samlingslokaler.

Regeringen har svårt att hantera sin misslyckade jobbpolitik. Man fick svenska folkets mandat för att skapa fler jobb, men efter två år är färre personer i arbete. Detta gäller också inomkultursektorn. De kulturellt yrkesverksamma har fått det klart sämre efter regeringens "reformer". Vi ser istället de kulturella yrkesgrupperna som en motor för kultur, kreativitet och utveckling. Det krävs förändringar för att vända missnöje till framtidstro.

Vi ser fram emot kulturutredningen, men det som hittills blivit känt är mer en omorganisation av kultursektorn än en vision om hur framtidens kultur ska se ut. Sverige kan bättre än så här. Vi socialdemokrater har en vision om kulturen, en vision om att ta tillvara på kreativiteten och investera i tillgänglig kultur för alla.

Margareta Israelsson (s) talesperson i kulturfrågor

Lars Wegendal (s) ledamot i kulturutskottet

Den socialdemokratiska riksdagsgruppens styrelse överlägger på Bommersvik

Nu startar vi vår överläggning på ett Bommersvik som är belägrat av medier. Här pågår också samtalen i de arbetsgrupper som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet startat kring vårt samarbete.

Grande Finale!

Efter att ha halvslumrat framför TVn blev jag via makens mobiltelefon påmind om att Festijazz fortfarande pågick. Jag skyndade mig tid och hann precis in till midnattskonserten med Frida Öhrn & Jazzland trio. Fantastiskt bra var det. Charmigt och trivsamt, men framför allt oerhört bra. Det är en vidunderligt intressant röst som kommer ut ur hennes mun. Rösten gör att varje melodi, varje text får sin egen personliga prägel beslöjad av Frida Öhrns stämma.

Lägg därtill att hon hade med sig fantastiska musiker i form av Jazzland trio. De betår av holländske pianisten Jerry Stensen, basisten Per Nilsson samt trummisen och sångaren Uffe Flink. Ja, det var så bra, så bra. Vi kände oss väl till sinnes maken och jag när vi promenerade hem i vinternatten. "Jag måste nog upp och skotta snö imorgon bitti" sa maken, som är ordförande i vår bostadsrättsförening. Arbete, arbete, alltid är det något som väntar. Vart tog vilodagen vägen?

Vill Du njuta av Fridas fina röst kan jag rekommendera "Release Me" som hon spelade in med gruppen Oh Laura. Den finns med toppbetyg på You Tube: http://www.youtube.com/watch?v=NjQXMZe2ouk

Melodifestivalen II

Det blev lite spring fram och tillbaka mellan bostaden och konserthuset igår kväll. Efter den fantastiska inledningskonserten fick jag lämna maken och jazzen för att rusa hem och utfordra dottern och hennes kompis med en lördagsmiddag. Det gav mig dessutom en möjlighet att se Melodifestivalen. Det kändes lite speedat den här gången - eller också var jag trött redan från början.

Kändes inte som om någon av låtarna var min favorit, men jag ringde ändå och röstade på Caroline af Ugglas. Ger ju dessutom en möjlighet att stödja Världens barn. Tyckte om hennes bidrag, den har liksom satt sig i huvudet. Kanske inte något som vinner i Europa, men definitivt något som kan vinna publikens hjärta. Här syns Emilias framträdande som ju var en av vinnarna och gick vidare.

Vad det svänger!

Med glädje och show - men främst en stor musikalitet har Gunhild Carling med sitt Big Band fått upp stämningen i konserthussalen. Det skrattas och klappas i salongen, men främst ser jag huvuden som nickar i takt. Här diggas det.

INVIGNING AV FESTIJAZZ

Med hjälp av elever från Västerås kulturskola invigdes just Festijazz i konserthuset. Nu börjar det!

Gråväder..?

Detta måste kallas gråväder. En ändlös grå sörja av tråkighet breder ut sig utanför tågfönstret. Inte känns det här så särskilt framåtsyftande? Jag hoppas Sverige blir på bättre humör snart. Håll ut! Snart är det 2010 och det finns en chans att byta färdriktning.

Jag älskar melodifestivalen!

Och inte nog med det; Jag känner mig helt politiskt korrekt i denna min åsikt. Melodifestivalen är ingen uppkomling utan en tävling med många år på nacken. Vi gick med i Eurovision Song Contest långt före vi gick med i EU! Och nu är alltså årets karusell igång. Jag kommer att titta, njuta, skratta, rösta och skänka pengar till Världens barn. Detta är både kultur och kult!

Synd att landet styrs av en kulturminister som har så avoga känslor mot underhållning i TV. Får hon som hon vill skulle Melodifestivalen bort så fort som möjligt. Jan Scherman står där med händerna utsträckta och bara väntar på godisutdelningen. Men Lena Adelsohn-Liljeroth vill nog låta mer saker försvinna när hon ändå håller i kvasten;

Dansbandskampen, På spåret, Andra Avenyn och Så ska det låta. Eller idrott och Olympiska spel. Underhållning - inte är väl det public service? Tycker hon. Vi som betalar TV-avgft blir allt fler har jag förstått, men roligt för pengarna ska vi inte få ha. Det vill gärna den regerande alliansen bestämma. Trångsynt och fel. Hur långt ska centern och kristdemokraterna låta denna nedrustning få gå? Får vi skratta om vi ser på SVT? undrar jag oroat.

Nej, se till att de tar sitt förnuft till fånga så vi får behålla ett public service som är på människornas och TV-avgiftbetalarnas sida. Passa på att njuta av Melodifestivalen (imorgon kan det vara för sent). Här är en länk till de bidrag som tävlar på lördag:
http://svtplay.se/v/1431472/emilia_-_you_re_my_world

OM SANNOLIKHET

Om sannolikhet talade den älskade Tage Danielsson i sin berömda monolog med samma namn. Han sa bland annat "... på grund av den rådande konjunkturen antar jag att vi inte längre har råd med några riktiga sanningar utan att vi måste nöja oss med sannolikhetskalkyler för dom blir ju inte riktigt lika pålitliga ..." Det kan inte sägas bättre.

Sverige är värd en bättre regering!

Vill Du lyssna till Linköpingssonen, föreslår jag nedanstående länk som för Dig direkt till honom
http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI

KYLSLAGET

Det blåser kalla vindar i Sverige. Det gäller att vara stark och slå sig fram. Vart tog solidariteten vägen? På TV ser jag integrationsministern. Varför talar hon alltid så aggressivt om de nya svenskarna? Hennes partiordförande, herr Björklund, slår an samma ton när han talar om skolan, dess elever och lärare. Socialförsäkringsminister Husmark-Persson uttrycker inte minsta förståelse för varken försäkringstagarna eller personalen på Försäkringskassam. Hon hänvisar till grundlagen. Arbetsmarknadsminister Littorin talar om "skitår".

Man häpnar. Är det dessa som ska bygga vårt samhälle starkt?

Nej, då tror jag mer på arbetarrörelsens idéer väl formulerade i kampsången som skrevs av Berndt Rosengren och tonsattes av Georg Riedel:

Framtiden formar vi tillsammans!

Tätare går nu våra led

I denna kamp för frihet,

Jämlikhet och trygghet

heter vårt främsta vapen – Solidaritet.

Västerås i skymningen

Jag älskar det blå ljuset som uppstår i skymningen. Västerås har genomgått fantastiska framtidsdagar i helgen. Det blev ett härligt lyft för partiet. Det kändes verkligen att vi är en samlad kraft som är på väg. Det är en spännande tid för socialdemokratin men en ganska deprimerande tid för Sverige. Jag upplever ingen framtidstro hos de styrande partierna. Ingen ambition, och vad som värre är, ingen vision. Sverige förtjänar bättre.