Ja, det är lika bra att erkänna med en gång; jag trodde att jag skulle ha stor nytta i vardagen när jag gift mig med en fd. kriminalkommisarie. Så är emellertid inte fallet. Skulle ha behövt lite ledtrådar just nu. Jag befinner mig mitt i ett stort mysterium. Ett par gardiner har försvunnit!!!
Ja, nu var det inte så att de hängde uppe. Då hade det ju varit ytterst märkligt och snarast att betrakta som en stöld. Nej, detta försvinnande är mycket mer sofistikerat än så. Gardinerna var - när de senast sågs - nytvättade. Jag vet att jag efter tvätt bestämde mig för att lägga dem "någonstans" inför nästa gång de skulle pryda köksfönstret.
Men nu är de alltså borta.
Ja, egentligen är de nog inte borta, det är bara min minnesbild av var jag lagt dem som är borta. Jag tycker ändå att min make - med den kunskap om brottsplatsundersökningar han ändå har kunde rycka ut till min undsättning. Istället tvingas jag irra omkring med den lätt hysteriska uppsyn den människa har som inte vet var hon lagt ett par gardiner.
Jag funderar naturligtvis på om detta kan vara en vanlig åkomma??? Eller är jag kanske ensam?
Vän av ordning funderar naturligtvis över om det kan finnas så många ställen att leta på. Jag kan svara direkt att jag inte tycker att det kan finnas fler. Jag har letat på alla de ställen där gardiner, ren tvätt eller ostruket placeras - men inga gardiner.
Jag befinner mig nu i det lätt maniska tillstånd då man letar på alla omöjliga ställen. Då talar vi inte om garderober, skåp eller hyllor - utan vi talar om när man söker under sänger, ovanpå garderober, i kartonger och lådor. Vad återstår egentligen? Kylskåp, bokhyllor och handväskor???
Kan verkligen maken komma undan med uttalanden av typen: "De är väl där Du lagt dem!"...??? Jag vill ha tröst, medömkan och helst av allt - min gardiner!
Vad ett parti skulle kunna vara
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar