Arboga - en historisk stad

Vaknade - liten snopen - utan klockans ljud. Märkte egentligen inte vad som var i görningen förrän jag klev ut ur duschen och det inte fanns något badlakan åt mig. Det känns onekligen lite fånigt att stå där med en liten hand(HAND)-duk och försöka få håret torrt. Det gick åt ytterligare en handduk till kroppen.

För mig hade det ju räckt med detta, men ödet ville annorlunda. Efter 27 års pendlande hamnar jag på fel tåg!!!?? Kan egentligen inte begripa hur det gick till - eller hur jag märkte att jag var på fel tåg. Det gjorde jag i alla fall och rusade av - just i tid för att undvika att hamna i Enköping på väg mot Stockholm istället för Arboga.

Glad över upptäckten i tid, rafsade jag ihop mina prylar och rusade av tåget, fram på perrongen, uppför trappan, över spåren, nerför trappan - bara för att konstatera att just då rullade tåget iväg!!!

Kände mig som en fullständig idiot. Hur kan bara en sådan sak inträffa? tänkte jag. Bäst att kontakta den som troligtvis ska ta emot mig i Arboga. Kastade mig på mobiltelefonen och ringde Berit Oscarsson som svarade (lite nyvaket) i fritidshuset i Dala Järna. Hon hävdade att hon inte var nyvaken, men förklarade också att hon inte hade med mitt besök att göra.

Så fick då jag - den skyldiga - ringa och erkänna mitt misstag till arbetarekommunen i Arboga. Underbara Catrin tog ledarhunden och kastade sig i en taxi och kom för att hämta upp mig. Snacka om snabb reaktion. På så sätt hann jag med en morgonfika på Centralen, och en kaffe vid ankomsten till Arboga.

Sen gick dagen i kaffets tecken med kaffe både här och där. Jag hann med personalsamtal på Strömsborgs äldreboende, information och samtal på Arbetsmarknadesenheten och besök på Sala museum. Utöver kaffe på samtliga ställen hade de något annat gemensamt; samtliga var hotade av regeringens politik - eller ska jag säga brist på politik. Det var mycket påtagligt att de som arbetade inom olika verksamheter hade märkt problemen med att regeringen Reinfeldts idéer ställde till med fler problem än de löste.

Efter några lediga minuter då jag strosade i min favoritaffär med diverse inredningsprylar hann jag med ett avslutande möte med socialdemokratiskt aktiva tjejer i Arboga. Mötet var naturligtvis på ett kafé, men det var fantastiskt roligt att höra hur de peppade varandra inför diverse frågor och problem som de mötte. Jag har varit med tidigare och hoppas naturligtvis få återvända.

Agneta Bode, vänlig ordförande för Arboga arbetarekommun, såg till att jag hann (haha) med tåget hem. Jag var effektiv och använde promenaden från stationen till att diskutera uppbyggandet av ett nytt nätverk med en partivän. Jag gladde mig åt att hon var så positiv och vi beslöt att träffas efter EU-valet för att diskutera vidare.

Väl hemma lyckades jag lokalisera lite kall köttfärssås i kylskåpet. Efter några varv i mikron blev det tillsammans med nykokt pasta en tillräcklig middag. Avnjöt den vid köksbordet där dotterns pojkvän kämpande inför ett stundande prov i religion. Jag skummade igenom instuderingsfrågorna och kunde snabbt konstatera att inte många av mina allmänbildade vänner skulle klar 50 procent av dem.

Erbjöd mig att hjälpa till och så kom det sig att vi satt där i köket med min mattallrik, hans bok, instuderingsfrågor och anteckningsblock. Det var mysigt och kändes mycket förtroendefullt. Vi fortsätter imorgon!