Det blev lite spring fram och tillbaka mellan bostaden och konserthuset igår kväll. Efter den fantastiska inledningskonserten fick jag lämna maken och jazzen för att rusa hem och utfordra dottern och hennes kompis med en lördagsmiddag. Det gav mig dessutom en möjlighet att se Melodifestivalen. Det kändes lite speedat den här gången - eller också var jag trött redan från början.
Kändes inte som om någon av låtarna var min favorit, men jag ringde ändå och röstade på Caroline af Ugglas. Ger ju dessutom en möjlighet att stödja Världens barn. Tyckte om hennes bidrag, den har liksom satt sig i huvudet. Kanske inte något som vinner i Europa, men definitivt något som kan vinna publikens hjärta. Här syns Emilias framträdande som ju var en av vinnarna och gick vidare.
Vad ett parti skulle kunna vara
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar