Valledningen planerar

Det rings, skrivs och pratas när Anna Nikula, Anna Wallén och Carin Lidman planerar dagens och helgens aktiviteter.

Valarbete i morgonrusning

Idag var det tidigt valarbete när vi delade ut fruktpåsar till västeråsare i morgonrusningen.

Göran med glada studenter

Torgmöte med Göran Färm

Jan Eliasson, Lena Hjelm Wallén & Göran Färm.

Idag har vi besök av EU-parlamentarikern Göran Färm i Västerås. Tillsammans med tidigare utrikesministrarna Lena Hjelm-Wallén och Jan Eliasson höll han ett torgmöte vid vår valstuga på Sigmatorget.

Lena var samtalsledare och fördelade ordet mellan herrarna. Frågorna rörde både EU, men också det mer globala.

Göran Färm leder välförtjänt över Christoffer Fjellner, M, på Europaportalens bloggduell, men gå gärna in och rösta Du också! Rösta här!

Arboga - en historisk stad

Vaknade - liten snopen - utan klockans ljud. Märkte egentligen inte vad som var i görningen förrän jag klev ut ur duschen och det inte fanns något badlakan åt mig. Det känns onekligen lite fånigt att stå där med en liten hand(HAND)-duk och försöka få håret torrt. Det gick åt ytterligare en handduk till kroppen.

För mig hade det ju räckt med detta, men ödet ville annorlunda. Efter 27 års pendlande hamnar jag på fel tåg!!!?? Kan egentligen inte begripa hur det gick till - eller hur jag märkte att jag var på fel tåg. Det gjorde jag i alla fall och rusade av - just i tid för att undvika att hamna i Enköping på väg mot Stockholm istället för Arboga.

Glad över upptäckten i tid, rafsade jag ihop mina prylar och rusade av tåget, fram på perrongen, uppför trappan, över spåren, nerför trappan - bara för att konstatera att just då rullade tåget iväg!!!

Kände mig som en fullständig idiot. Hur kan bara en sådan sak inträffa? tänkte jag. Bäst att kontakta den som troligtvis ska ta emot mig i Arboga. Kastade mig på mobiltelefonen och ringde Berit Oscarsson som svarade (lite nyvaket) i fritidshuset i Dala Järna. Hon hävdade att hon inte var nyvaken, men förklarade också att hon inte hade med mitt besök att göra.

Så fick då jag - den skyldiga - ringa och erkänna mitt misstag till arbetarekommunen i Arboga. Underbara Catrin tog ledarhunden och kastade sig i en taxi och kom för att hämta upp mig. Snacka om snabb reaktion. På så sätt hann jag med en morgonfika på Centralen, och en kaffe vid ankomsten till Arboga.

Sen gick dagen i kaffets tecken med kaffe både här och där. Jag hann med personalsamtal på Strömsborgs äldreboende, information och samtal på Arbetsmarknadesenheten och besök på Sala museum. Utöver kaffe på samtliga ställen hade de något annat gemensamt; samtliga var hotade av regeringens politik - eller ska jag säga brist på politik. Det var mycket påtagligt att de som arbetade inom olika verksamheter hade märkt problemen med att regeringen Reinfeldts idéer ställde till med fler problem än de löste.

Efter några lediga minuter då jag strosade i min favoritaffär med diverse inredningsprylar hann jag med ett avslutande möte med socialdemokratiskt aktiva tjejer i Arboga. Mötet var naturligtvis på ett kafé, men det var fantastiskt roligt att höra hur de peppade varandra inför diverse frågor och problem som de mötte. Jag har varit med tidigare och hoppas naturligtvis få återvända.

Agneta Bode, vänlig ordförande för Arboga arbetarekommun, såg till att jag hann (haha) med tåget hem. Jag var effektiv och använde promenaden från stationen till att diskutera uppbyggandet av ett nytt nätverk med en partivän. Jag gladde mig åt att hon var så positiv och vi beslöt att träffas efter EU-valet för att diskutera vidare.

Väl hemma lyckades jag lokalisera lite kall köttfärssås i kylskåpet. Efter några varv i mikron blev det tillsammans med nykokt pasta en tillräcklig middag. Avnjöt den vid köksbordet där dotterns pojkvän kämpande inför ett stundande prov i religion. Jag skummade igenom instuderingsfrågorna och kunde snabbt konstatera att inte många av mina allmänbildade vänner skulle klar 50 procent av dem.

Erbjöd mig att hjälpa till och så kom det sig att vi satt där i köket med min mattallrik, hans bok, instuderingsfrågor och anteckningsblock. Det var mysigt och kändes mycket förtroendefullt. Vi fortsätter imorgon!

Dörrknackning på Råby

Anna Wallén, undertecknad, Lars Eriksson, Hadi Faraj och Sten Helleng kopplar av efter dörrknackningen.

På morgonen besökte jag Arosdöttrarna. Det är en fantastisk verksamhet för att motivera kvinnor som anländer från olika länder till att skaffa sig en utbildning. I sju år har de hållit på mycket på grund av Miriam Afrasiabpour. Läs mera här. Ungefär 100 kvinnor hade samlats på Arosgården för tala om varför det är viktigt att använda sin rösträtt och sin möjlighet att påverka.

Därefter åkte jag till Stockholm för avslutning i min kurs. Det kändes lite tråkigt att bryta upp och skiljas från de kurskamrater som blivit en del av min personliga utveckling. Jag tror att vi alla blev mycket glada över att få veta att det skulle bli en uppföljningsträff.

På vägen därifrån passade jag på att köpa sushi i den relativt nya butiken på Stockholms central. Jag inser att detta kan bli en vana. De är fantastiskt goda och ger en helt annan upplevelse som snabbmat på tåget...

Vid stationen väntade maken med bil och körde mig direkt upp till Råby där vi skulle knacka dörr. Det var lika trevligt som vanligt. Alla människor är så vänliga och verkar mest tycka att det är bra att vi hälsar på och påminner om det stundande valet.

Imorgon drar jag till Arboga.

Välkommen Ingemar Skogö!

Landshövding Ingemar Stegö, min make Sune Israelsson, chefredaktören på Vlt Elisabeth Bäck samt kommunalrådet Lars Kallsäby, C.

På söndagseftermiddagen var det dags för oss västmanlänningar att välkomna vår nya landshövding. Ingemar Skogö kommer närmast från Vägverket där han varit generaldirektör. Jag har inte haft så mycket att göra med honom tidigare men däremot med hans hustru.

Ingrid Skogö arbetar i riksdagen och är föredragande i kulturutskottet där jag tjänstgjort i närmare fyra år. Dessförinnan fanns vi båda i socialutskottet. En händelse som ser ut som en tanke att hon nu tillsammans med sin make får lära känna vårt vackra län.

Jag är alldeles säker på att vi kommer att få stor nytta av Ingemars erfarenhet och erkända klokskap. Jag önskar honom och familjen varmt välkomna till oss och hoppas att de ska trivas!

Just like Couscous

Mamman Ulla-Britt, dottern Engla och doktor Maria själv

direkt efter att avhandlingen godkänts.

Tidigt fredag morgon tog jag tillsammans med maken tåget till Göteborg. Via taxi anlände vi sedan, lätt stressade, till Campus Linné för att lyssna till opponenten. Maria Malmström skulle försvara sin avhandling "Just Like Couscous: Gender, Agency and the Politics of Female Circumcision in Cairo". Hon klarade det med den äran.

När man vet allt om strapatserna som möjliggjort denna intressanta avhandling finns det all anledning att vara imponerad. Inte minst av dottern Engla som varit med under hela arbetet - även under tiden i Kairo. Marias avhandling är unik på sitt sätt. Den skildrar kvinnornas vardag.

Detta har bara varit möjligt genom Marias alldelse unika sätt att vara. Hon har blivit kvinnornas vän. Hon har fått dela kvinnornas förtroenden, och fått lyssna till alla detaljer om deras liv. Avhandlingen handlar om manlig makt och religiös tradition. Den visar hur smärtan för evigt påminner kvinnorna om deras utsatthet, men Maria har också kunnat visa på kvinnornas egen värld.

Jag ser verkligen fram mot när jag får mitt ex av avhandlingen och får möjlighet att läsa själv. Stort grattis Maria!

RING RING!

På valcentret ringer vi och påminner människor om det stundande valet. Och möjligheten att förhandsrösta. Kul!

Samtal vid valstugan

På onsdagseftermiddagen sammanstrålade Marita Ulvskog med SSUs ordförande Jytte Guteland i ett samtal om EU vid valstugan. Samtalet leddes av arbetarekommunens ordförande Lars Eriksson.

VALDEBATT

Marita Ulvskog & undertecknad (längst bak) omgivna SSUare

Idag var det dags för debatt mellan Socialdemokraternas förstanamn Marita Ulvskog och Moderaternas Gunnar Hökmark i Rudbeckianska skolan. Ljushallen var full av förväntansfulla förstagångsväljare - något delade i två läger.

"Vi vill se att stora företag kan växa", sa Hökmark, och jag undrade hur det stämde med regeringens uteblivna insatser för Saab och Volvo. Marita talade istället om investeringar i hållbara transportsystem och energisystem för framtiden. Hon pekade på det vore en bra modell för en större del av EUs budget för att se till att det finns fler arbetstillfällen.

Genom att använda budgetmedel för investeringar i fjärrvärmenät i Europa kan vi uppnå målet om minskade utsläpp på 30 procent, berättade Marita Ulvskog vidare. Det var något annat än den skarpa kritik som Naturskyddsföreningen riktat mot de bristande insatserna från moderat håll. Gunnar Hökmark har hamnat på jumbonivå efter att ha röstat emot det mesta.

"Tänk efter vad jag har sagt - och vad det innebär i verkligheten", sa Hökmark. Det var en bra avslutning. För tala är ju en sak - hur man agerar är ju något helt annat.

Debatten fortsätter, men den här visade att den moderata Europapolitiken är väldigt tom.

INGEN HJÄLP AV POLISEN...

Ja, det är lika bra att erkänna med en gång; jag trodde att jag skulle ha stor nytta i vardagen när jag gift mig med en fd. kriminalkommisarie. Så är emellertid inte fallet. Skulle ha behövt lite ledtrådar just nu. Jag befinner mig mitt i ett stort mysterium. Ett par gardiner har försvunnit!!!

Ja, nu var det inte så att de hängde uppe. Då hade det ju varit ytterst märkligt och snarast att betrakta som en stöld. Nej, detta försvinnande är mycket mer sofistikerat än så. Gardinerna var - när de senast sågs - nytvättade. Jag vet att jag efter tvätt bestämde mig för att lägga dem "någonstans" inför nästa gång de skulle pryda köksfönstret.

Men nu är de alltså borta.

Ja, egentligen är de nog inte borta, det är bara min minnesbild av var jag lagt dem som är borta. Jag tycker ändå att min make - med den kunskap om brottsplatsundersökningar han ändå har kunde rycka ut till min undsättning. Istället tvingas jag irra omkring med den lätt hysteriska uppsyn den människa har som inte vet var hon lagt ett par gardiner.

Jag funderar naturligtvis på om detta kan vara en vanlig åkomma??? Eller är jag kanske ensam?

Vän av ordning funderar naturligtvis över om det kan finnas så många ställen att leta på. Jag kan svara direkt att jag inte tycker att det kan finnas fler. Jag har letat på alla de ställen där gardiner, ren tvätt eller ostruket placeras - men inga gardiner.

Jag befinner mig nu i det lätt maniska tillstånd då man letar på alla omöjliga ställen. Då talar vi inte om garderober, skåp eller hyllor - utan vi talar om när man söker under sänger, ovanpå garderober, i kartonger och lådor. Vad återstår egentligen? Kylskåp, bokhyllor och handväskor???

Kan verkligen maken komma undan med uttalanden av typen: "De är väl där Du lagt dem!"...??? Jag vill ha tröst, medömkan och helst av allt - min gardiner!

DÖRRKNACKNING PÅ GRYTA

Tommy Levinsson tillsammans med mig inför kvällens dörrknackning.

Efter att ha övergivit datorn drog jag iväg till valstugan och hälsade på folket där. Kändes lite onödigt att "bara stå där" - det fanns redan så många kloka partivänner som höll fanan högt på plats. Så jag gick vidare ner till vårt Valcenter nere på partiexpeditionen.

Där har man redan byggt upp en egen hemsida. Kolla in aktiviteterna här:

http://valcentra.wordpress.com/

Efter en stärkande kopp kaffe - och en välsmakande äppelkaka som den generösa Elisabeth Löf bistått med. Tog jag itu med ringandet. Det var jättetrevligt. Jag talade med alla möjliga trevliga kvinnor om det stundande valet. Det är underbart att höra så mycket fina tankar och funderingar det finns.

Jag undrar verkligen om människor är ointresserade av valet - eller om det bara är så enkelt som att "valet är ointresserat av dem..."???

Efter en snabb mellanlandning i bostaden bar det så iväg till Gryta för dörrknackning. Tommy Levinsson och jag gick tillsammans och talade med de boende om det förestående Europaparlamentsvalet. Vänliga och trevliga människor mötte vi hela tiden. Och många av den hade sedan bestämt sig för att rösta S. Roligt. Mer sådant gör man ju gärna.

DET HÄR MED TEKNIKEN...

Visst var det väl tänkt så att tekniken skulle vara till vår hjälp? Funderar över det när jag känner mig som en slav under uppkopplingar, överföringar och betydelsen av att vara "sladdlös".

Igår var det så äntligen dags för mig att sälla mig till gruppen riksdagsledamöter som fått uppdatera sig med en ny bärbar dator. Jag gillar teknik, och gärna ny teknik, men den "gamla" datorn hade blivit en kär och trogen vän som följt mig på otaliga resor och åkt med i alla typer av väskor. Via den har jag kommunicerat med vänner, formulerat olika politiska ståndpunkter samt kunnat presentera ideer och program via powerpoint.

Nu skulle den alltså lämnas bort. Och jag funderade skamset över om detta skulle innebära slutet för min vän. Var inte livstiden längre än så? Skulle den nu hamna på ett skrotupplag med uttjänta strykjärn och avbrända glödlampor? Var jag egentligen bara hård, cynisk och egoistisk?

När jag tidigt måndag morgon satte mig på tåget till Stockholm med trotjänaren i väskan så kände jag mig som djurägaren på väg till veterinären för att avliva densamma. Min längtan efter "det senaste" hade alltså fört mig till en punkt när jag inte ens drog mig för detta. Skammens rodnad fanns på mina kinder och jag undrade om övriga resenärer kunde avläsa något i mitt ansikte?

För att inte verka berörd tog jag förstrött fram datorn och började städa bland gamla mail. Det fanns en hel del av den varan kunde jag konstatera...

Efter att ha lämnat datorn på riksdagens IT-avdelning klarade jag av ett antal möten i både Stockholm och Västerås innan jag på kvällen for tillbaka till Stockholm för att hämta mitt nya kraftpaket. Den var så ren och fin, klassiskt svart utan några flottfläckar från nattmackor eller ringar efter "vakenhållande" kaffemuggar. Nu var den "min" och jag såg fram mot en spännande tid tillsammans.

Datorn brände i väskan när jag klarade av ett telefonmöte på kontoret innan jag tog ett sent tåg hem till Västerås. Det var då verkligheten kom ifatt mig...

Där på tåget skulle jag så för första gången arbeta med den nya datorn. Den gick igång så fint och alla bokstäver och bilder på skärmen såg mycket fräschare och bättre ut. Ända tills jag skulle koppla upp mig. Då tog det stopp med det vackra. Den fina datorn förvandlades till en stor dryg degklump - som definitivt inte var på min sida.

Då insåg jag fakta. Min dator var kapad. Av Norge! Via Telenor hade de nu tagit sig in i datorn också. Precis som att det inte var nog med att riksdagen upphandlat det norskägda företaget som mobiloperatör vilket fått till följd att det inte längre går att kommunicera på alla platser i Sverige. För egen del kan jag inte använda telefonen på större delen av sträckan mellan Västerås och Stockholm.

Nu gällde alltså detsamma med min dator. Där satt jag på tåget och kände att det inte bara var tåget som rörde sig utan även tiden - men datorn stod stilla! Inte blev det bättre när jag fick fast mark under fötterna och rusat hem till bostaden för att försöka hinna ifatt dagens förlorade arbetsinsats. Fram till kl. 00.30 kämpade jag på. Men ingenting hände. Eller rättare sagt det som hände skedde så sakta att det med största kanpphet ledde framåt.

Nu har jag ägnat förmiddagen åt att försöka få ordning på allt detta. Med stort stöd av de fantastiska medarbetarna på IT-avdelningen som med stort tålamod sökte alternativ.

Jag har i alla fall min egen teori om allt detta. Det är norrmännens forna lillebrorskomplex som tas ut på oss arma svenskar som allt eftersom hamnar i deras klor. Jag älskar vårt brödrafolk. Jag har ägnat 11 år åt arbete i Nordiska rådet och har till och med exporterat min älskade systerson dit, men...

Jag travesterar Caroline af Ugglas och säger. Snälla, snälla, snälla... släpp min dator fri!

Framtidens kulturpolitik - vad vill kulturutredningen?

(Inlägg vid seminarium i ABF-huset, Stockholm den 16 februari - vilket också sändes digitalt till ytterligare 13 platser i Sverige)

Hej allihop här i Stockholm, Göteborg, Boden, Köping och alla andra platser!

Tänk vad man kan göra med digitalisering. Det vill vi socialdemokrater se mera av. För att kunna sprida film, sportevenemang och möjliggöra digitala konferenser i hela landet har vi föreslagit ett treårigt program på sammanlagt 45 miljoner kronor för digitalisering av biograferna i Sverige. Det har tyvärr den blå alliansregeringen sagt nej till.

Regeringen sa också nej till en parlamentarisk kulturutredning. Det var både dumt och tråkigt. Dumt därför att man missade möjligheten till en bred överenskommelse, och tråkigt därför att det betyder att man från början vill politisera kulturen. Nu är utredningen lagd och frågan måste ställas om kulturministern vill lägga en kulturproposition som gillas av flertalet väljare eller om hon bara vill vinna en votering.

Naturligtvis kan man göra en översyn av mål, men i det här fallet har det mynnat ut i något som är ganska tamt och intetsägande. Det fanns en väldig kraft och styrka i målet för kulturen som en ”fri och obunden kraft”, och att dessutom ”motverka kommersialismens negativa verkningar” gav eftertryck åt arbetet för hög kvalitet inom kulturlivet.

När nu detta föreslås försvinna samtidigt som kulturen påläggs uppgiften att dra in sina egna sponsorer tappar vi en viktig kulturpolitisk ambition, den att kulturen ska vara något mer än bara det som kan säljas ”med mördande reklam”.

Vi socialdemokrater har inget emot att kulturen får kommersiella framgångar, att författare skriver bestsellers, att Stadsteatern spelar för fulla hus eller att konstverk säljs för höga belopp på auktioner. Vi är emot de negativa verkningarna av kommersialismen, där kulturen tvingas vara kommersiell och det icke-kommersiella inte kan verka i brist på sponsorer.

Mycket av utredningen handlar om att kulturen ska tjäna olika syften som ökad hälsa eller tillväxt i näringslivet. Men kulturens har också ett egenvärde. Vi bör se på kulturen som på grundforskning, ett sökande där allt inte omedelbart kan omsättas i kronor och ören. Kulturen och konsten måste få vara utmanande, opraktisk, obegriplig eller alldeles underbar.

När det gäller frågan om hur kulturens myndigheter ska organiseras har man föreslagit att allt ska sammanföras i tre eller fyra verk och nu ska ett antal nya utredningar fundera över hur detta ska gå till. Skynda varsamt.

Låt mig göra alldeles klart att vi socialdemokrater inte har någon negativ inställning till omorganisation i sig. Däremot anser vi att organisationen är till för att stödja verksamheten – inte tvärtom. Verksamheten riskerar drabbas i denna omflyttningskarusell.

Utredningen säger att omställningskostnaderna ska ske inom befintliga ramar. Det känns som om man inte har kontakt med kulturlivets verklighet. Ett anorektiskt kulturliv ska utsättas för en svältkur till, det klarar man inte. Den viktigaste frågan för kulturen är just den som kulturministern och utredningen passat i, nämligen: Hur ska kulturens resurser öka? Och då räcker inte pengarna från Författarfonden eller Rikskonserter.

Vad kommer för övrigt att ske med det nationella ansvaret för musiken? Konsekvenserna av en nedläggning av Rikskonserter är otydliga. Nedläggningen av skivbolaget Caprice berörs bara med en mening i utredningen. Oavsett vad man tycker i sak, får inte utredande gå så lättvindigt till.

Så några ord om den så kallade portföljmodellen. Det är bra med samråd, inflytande och långsiktighet. Utredningen har tittat på en framgångsrik och stark region; Västra Götaland och föreslår att så ska det se ut i hela landet. Men Sverige består av mer än regioner. På de flesta håll finns bara län. Det finns ett Norrbotten, ett Dalarna, ett Småland. Vi anser att den statliga kulturpolitiken måste vara så utformad att den stärker hela landet och dessutom stärker extra där resurserna är svaga.

Det finns problembeskrivningar i utredningen om de kulturellt yrkesverksamma som vi kan skriva under på. Men vi håller inte med om lösningarna. Entreprenörskap, sponsring och mera kommersialism ska lösa problematiken, men många kulturellt yrkesverksamma är redan idag egna företagare, frivilligt eller ofrivilligt. Men detta ger varken högre löner, bättre pension eller större trygghet. Det är vad man efterfrågar.

Vår kulturpolitik tar sin utgångspunkt i övertygelsen att konsten har ett eget värde. Konsten och kulturen är starka krafter som kan, om de stöds av en klok politik, bidra till att skapa ett samhälle som vi alla vill leva i. Vi har en kulturpolitisk ambition. Vi vill lyfta fram kulturfrågorna i politiken, stärka resurserna och stärka dem som där är yrkesverksamma.
För att göra Sverige till ett ledande kulturland behöver vi:

• Ökade resurser
• statligt ansvar för att ingen del av landet ställs utan kultur
• bättre villkor för kulturarbetarna och en självklar rätt till sina skapade verk
• kulturskola för de barn som önskar, kultur i skolan, men också estetiska ämnen i skolan
• utvecklad folkbildning, och folkrörelser som kan nå nya grupper med eget skapande och amatörkultur
• ett kulturbegrepp som tar samtliga medborgares erfarenheter och förhoppningar på allvar
• en politik som motverkar kommersialiseringen av det offentliga rummet och koncentration av medieägandet
• digitalisering av biograferna och ett moderniserat filmstöd som stärker svensk film
• en satsning på svensk musik där nya genrer stimuleras
• ett lyft för danskonsten
• att scenkonsten får vara mer än ett hus, utan en konstart med både fast anställda, frilansare och fria grupper
• en nationell bibliotekspolitik och stimulans av att både läsa och skriva litteratur
• ett Sverige med mera svensk konst
• ett vårdat kulturarv och museer med fri entré

Vem ska ta ansvar för musiken i Sverige?

Dror Feiler musiker och konstnär, Björn Stålne VD Rikskonserter, Per Svensson Kulturutredningen och jag

Debatt i P2 med anledning av Kulturutredningens förslag att lägga ner Rikskonserter.

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=1598366&BroadcastDate=&IsBlock=

Gomorron Sverige

Debatt i morgonsoffan med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och teaterförbundets ordförande Anna Karlsson - om kulturutredningen förstås...

http://svtplay.se/v/1443071/gomorron_sverige/13_2_07_15?cb,a1366518,1,f,102831/pb,a1366516,1,f,102831/pl,v,,1443071/sb,p102831,1,f,-1

Kulturutredningen utelämnar visionen (pressmeddelande)

Siv Holma Vänsterpartiet, Margareta Israelsson Socialdemokraterna och Isabelle Dingizian Miljöpartiet

I mer än två år har hela kultursverige väntat på kulturutredningen. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är besvikna över resultatet. Kulturutredningen är hårt inriktad på administrativa förändringar och föreslår också enorma omstruktureringar, dock utan att kunna diskutera kostnaderna. Genom kulturutredningens utformning och direktiv har man också utelämnat det viktigaste av allt, nämligen visionen om framtidens kultur.

För de röd-gröna partierna är kulturen en nödvändig del av välfärden, några av dess grundläggande uppgifter är att se till att kulturen är tillgänglig för alla och att utbudet av kultur är så brett som möjligt. Väl fungerande institutioner är en förutsättning för detta, men de rödgröna vill hellre fokusera på innehåll och utbud än formfrågorna.

- Vi är kritiska till att kulturutredningen verkar mer intresserade av institutions- och organisations frågor än kulturpolitikens innehåll. Vi förväntade oss en kulturpolitisk ambition med nyskapande förslag för exempelvis barnkulturen, men regeringen har inte gett utredningen de ekonomiska förutsättningarna. Men mest förvånad är jag över att man plockat bort målet att stäkra kulturens oberoende. Bildningssträvandena har försvunnit och den tidigare obundna kraften ska nu jaga sponsorer, säger Margareta Israelsson, talesperson för Socialdemokraterna i kulturfrågor.

- För att kunna utveckla kulturen på alla fronter, såväl amatörkultur som professionell kultur, är det viktigt att de kulturellt yrkesverksamma får drägliga villkor. Exempelvis måste trygghetssystemen anpassas till kulturarbetsmarknaden, och vi efterlyser fler riktiga jobb inom kultursektorn. Detta har reducerats till en administrativ fråga i utredningen, vilket är en av många brister säger Siv Holma, Vänsterpartiet och ordförande i kulturutskottet.

- Mer lokal makt över kulturstödet är positivt. Men vi vill höja ett varningens finger för att kommuner med mindre ekonomiska resurser med den nya uppdelningen inte kommer att ha samma möjlighet att erbjuda kultur. Kultur ska vara tillgängligt i hela landet, och inte bara i de starkaste kommunerna, säger Esabelle Dingizian, kulturpolitisk talesperson för Miljöpartiet de gröna.

Skuggutredningen på Lava

Så var det Skuggutredningens tur att presentera sig. Då blev det mycket mer kultur. Vi fick höra både sång, musik och skådespelarinsatser. Det är naturligtvis viktigt att alla de synpunkter och ideer som kommit från de verksamma inom kultursektorn tas tillvara när kulturpolitiken ska förändras. Frågan är dock om det kommer att få göra något avtryck. Det får framtiden visa.

Men kom ihåg - det ska gå fort, mycket fort.

Samtidigt presenterades den "Parlör" man tagit fram (En ordbok för icke mätbara värden). Låt mig ge ett exempel:

Bloggentreprenör; En ensam debattör som smart marknadsför sitt egna företag genom att ha kontroversiella åsekter på sin blogg och/eller i gratistidningar.

Kulturutredningen på Lava

Vid en sedvanlig presskonferens (om än med "inbjudna" gäster så det skulle bli fullt i Rosenbad) presenterades idag Kulturutredningen. Vi socialdemokrater i kulturutskottet satt samlade på mitt rum för att ta del av nyheterna. Det blev inte så många då det mesta redan cirkulerat i medierna. Det var märkligt att lyssna till hur skärpan i målen försvunnit och det mesta av förslagen handlade om en total "make-over" av organisationsstrukturen. Den ska dessutom genomföras i rekordfart. Den första januari 2010 ska allt stå klart.

Plötsligt såg jag Försäkringskassan framför mig...


Därefter fortsatte det med en mer offentlig presentation på Lava i Kulturhuset. Det var förvånandsvärt tyst efter utredarnas presentation - utöver Björn Stålne som undrade över Rikskonserters framtid. Jag tror att tystnaden hade att göra med att ingen egentligen förstod hur det egentligen skulle bli. Då efteråt. I framtiden. Bara att allt ska vara klart - om tio och en halv månad. Skynda, skynda och gör om ordentligt - så det inte går att ställa tillbaka...

Bytt bytt, kommer aldrig mer igen!