Sådan är kapitalismen...

Har avnjutit några dagars ledighet i fritidshuset. Det är alltid lika fridfullt att vara där. Den här gången använde vi emellertid trettonhelgen till att fira ytterligare en jul...??? Min systerson arbetar i Norge och var inte ledig över julen så vi beslutade att förflytta den några dagar.

Sagt och gjort, jag bakade en ny omgång lussekatter och griljerade en ny skinka. Det var faktiskt riktigt festligt att ladda för julbord och lägga paket under granen. Men efter all denna vänlighet och generositet mynnar kvällen så småningom ut i spel. Vi älskar spel, allihop förutom den käre maken. Det är liksom bara inte hans grej...

Efter diverse äventyr blir det dottern , systersonen och jag kvar - med Monopol. Vi kastade oss över tusenlappar, gator och hotell. Tyckte nog att det gick bra för mig ett tag, men så la de andra två en ny växel och bara körde över mig. Där satt jag sedan utfattig med en miljonär på var sida. Ja, det blev dottern som vann.

Det är vid sådana tillfällen som det är skönt att kunna konstatera att det finns kaffe och lussekatter.

Gott Nytt År!

I år fyllde granen 17 år. Herregud, den är snart myndig! Jag hoppas verkligen att det inte kommer att innebära att den ska flytta hemifrån till nästa jul... Skämt åsido så hoppas jag att den kommer att stanna hos oss i flera år till. Visserligen är kartongen rejält förfallen men den borde vi kunna ersätta med en ny. Ett faktum som vi upprepar varje år, men aldrig tycks komma till skott med. Tur att det är några dagar kvar tills den ska packas ned.

Så här på det nya årets första dag minns man ju ännu sina "löften". Har förstått av morgonens TV-program att vi är många som tänkt leva sundare och miljövänligare under detta år. Sagt och gjort. Efter att ha städat upp och diskat av snörde jag på mig walking-skorna, hängde på mig stegmätaren och drog iväg. Men vädret var inte riktigt på min sida.

En obeskrivligt blöt och isande kall nederbörd täckte allt mer av mig och vägen jag gick på. Det började kännas osäkert och halt. Utan vindrutetorkare på glasögonen var dessutom risken stor för att jag inte skulle se var jag gick. Trots god energi och målmedvetenhet tvingades jag ge upp efter cirka 5000 steg. Tyckte ändå att det var väldigt skönt att röra på sig så jag är helt säker på att jag kommer att fortsätta.

Jag tror faktiskt att det är det "nyårslöften" handlar om. Inte att avge dom eller berätta om dom, eller ens påbörja om dom. Det handlar om att fortsätta!

Så när jag nu satt mig ner för att skriva årets första blogginlägg är det inget som är särskilt duktigt. Det är imorgon det handlar om, och nästa dag och nästa. Det vill säga; kommer jag att fortsätta? Ja, det får tiden utvisa. Helt klart finns ambitionen där.

Nu ska jag ägna några dagar åt inläsning och kraftsamling. För kraft behövs när man ska vara i opposition. Men, det är en annan historia som jag ska be att få återkomma till.

Ha de´! som norrmannen säger...